Vägen fram – del 1: En sorts början

I slutet av April 2006 påbörjade jag mitt första romanmanus. Jag hade nyligen muckat från lumpen, och inspirationen att göra något kreativt efter tio månaders krälande och pangande var febrig. Orden hade packats i högar inom mig. Skrivandet blev ett frihetsfirande.

Jag skrev på nätterna. Mina kreativa höjdtimmar låg mellan elva och två, av någon anledning. Kanske för att det var mindre av annat att tänka på. Det blev en historia om tre ungdomar som reste genom övergivna landskap, för att besegra Bergakungen – en mytologisk varelse som dragit livet ur världen. Där fanns flera klassiska fantasymotiv: Glödande runtecken, Förhäxade svärd, Likbleka grottvarelser, och det eviga slutmålet – att besegra Ondskan, som inte vill något annat än att släcka liv och hopp. Ungdomstrion var uppbyggd av den tyste, livsfarlige med ett förhäxat svärd; den förståndiga, förkrossade som förlorat sin familj till Bergakungen; och den klantiga, modiga, som skötte pratandet, och drog till sig trubbel. Inte direkt några poäng för originella karaktärsbyggen. 🙂

Även om jag fortfarande kan glänta genom manuset och hitta ljuspunkter, var det framför allt bra träning. Bara den mekaniska övningen att hålla en tråd någorlunda röd i ett par hundra sidor är en utmatning. Det kan alla som försöker/försökt intyga.

Fram tills dess hade jag bara läst för att bli underhållen. Men när jag själv skrev blev det naturligt att fundera över hur andra lyckades, med allt från dialog och känslor, till framdrift och beskrivningar. Vad gör att somliga grepp funkar, och andra inte?

Jag högläste kapitlen för min farmor och farfar, i takt med att jag skrev dem. Att språket var grymt överlastat, och de flesta upptakter saknade spänst, kunde kompenseras av det gemensamma engagemanget. En del meningar skrev jag om medan jag högläste, för att flytet blev mer uppenbart när orden riktade sig till lyssnare. Farmor och farfar rekommenderade vidare läsning: Hoffman – för mer fantasifulla häxkonster, Solzjenitsyn – för flerbottnade karaktärer, och Gabriel Garcia – för magisk realism. Till min stora glädje.

Manuset, med den slagkraftiga titeln Vänskap och Äventyr, blev klart på ett par år. Det gick iväg till förlagen med ett följdbrev som beskrev att jag mer eller mindre listat ut vår tids stora ungdomslitteratur. Och att jag var trött på att bara se deckare i affärshyllorna, som att det första inte var illa nog.

I efterhand kan jag förmoda att ingen av lektörerna gjorde mer än att ögna genom de första kapitlen, och var klara där. Vilket inte var mer än rätt. Den finns istället utgiven i väggarna till mina farföräldrars lägenhet. Det kostade inte mer än smörjoljan till min slitna mountainbike att högläsa den för bästa möjliga publik, och få betalt i pannkakor, sällskap, och litteratur.

Spanande tillbaka till nybörjarnätterna med mina simpla karaktärer – med karikatyrmässiga åsikter och mål – kan jag konstatera att: Det enda som är roligare än att skriva och läsa är att lära sig något av det.

Bästa hälsningar
Karl

30925 Almén Burman Media 2015-11-26-33

Påsk på Älghyttan

Ute i det småländska höglandet ligger snön fortfarande i partier mellan tallarna. Vårsolen får ändå mossan att ånga från några övervuxna stubbar och stenar. Marken börjar andas. Smältvatten porlar i bäcken.  Luften fylls sakta av lukter från myllan. Fågelkvitter. Alltihop en ordlös hyllningssång till våren.

Försäljningen av förhandsexemplar har kommit igång ordentligt. Stort tack för alla gratulationer och värmande ord! Ni gör en redan uppfylld dröm till en förnyande skatt. Varje bok lämnar mig med en spänd förhoppning om att få höra era tankar och reaktioner. Och det finns förstås gott om förhandsexemplar kvar, så det är bara att höra av sig vid intresse.

Nu ska jag och Sara fira Påsk tillsammans med mina yngsta syskon, och njuta av varje andetag – egna såväl som gemenskapens, och skogens. På återseende!

Bästa hälsningar
Karl o Sara, med Burmaner

 

Unboxing-day

Nu har jag fått mina förhandsexemplar!

Det är första gången jag ser boken i sin tryckta form. Allt annat har varit på datorskärmen, eller på kommentarskladdiga utskrifter. Pusselbitar som fogats samman till en helhet mellan inbundna pärmar. Plötsligt kan jag bläddra och lukta på sidorna. Känna bokryggen streta emot. Se omslaget glänsa i vårsolen.

Nu ska böckerna ut, och börja leva i sin egen rätt. Tillhöra sina läsare. Det är slutet på en resa, och början på en annan. Övergång från tanke till självständighet.

Jag hoppas att boken ska kunna beröra, som farmors berättelser berörde mig. Hela vägen till kärnan.

Bästa hälsningar
Karl

Unboxing

10406867_10153264862126582_5207423486217740757_n

Skymten av din blick

 

Stjärnljus bakom stråk av moln

Natten är inte solens frånvaro.
Den är sin egen närvaro,
sitt eget ljus,
sin egen puls.

Vågbrytande klippor mot havet

Mångatan vilar på vattnet.
Den är sin egen väg,
sitt eget uttryck,
sin egen riktning.

Havsvind gör kroppen kännbar

Ljudet av fåglars osynliga flykt.
Det är sitt eget värde,
sin egen dröm,
sitt eget hjärta.

(Din blick,
fast jag inte ser,
är den där)