Solkyrka och Debutantporträtt

Sitter ute på Donsö – en av södra skärgårdens pärlor. Nästan vindstilla. Gassande sol. Bara enstaka, bleka molnstrimmor längst en annars klarblå himmel. Havet ligger stilla. Trädgårdar bonas i vårvärmen. Gräsklipparsurr. Fågelkvitter. Nyvakna insektsvingar.

Sambon är med sitt entourage i Spanien. Men jag tror det här är ett av de sällsynta tillfällena när Svenska västkusten bjuder på fler vykortsbilder än Spanska östkusten. Kanske. Om inte annat ser en underdog alltid ut som en vinnare i ett likaläge.

20160505_152829

Ett är i alla fall säkert: Den som lyckas marknadsföra sig lika bra som en svensk solig vårdag sitter inne på svaren. Vinden kan vara vinterkall, men när kalenderklockan slår April/Maj och solen är framme är ändå ben och armar nakna. Varje stenkant och gräsplätt i läge blir till solarie. Bakom solglasögon slappnar ansiktsdragen av, som att solen med sin blotta utstrålning viskar det där enda ordet man behövt höra. Vindkylan verkar inbillad, och solskydd känns som att det inte kommer behövas förrän i Augusti. Hela Sverige tillber Solgudinnan, med bleka ansikten uppåtvända i stum beundran. En ljudlös extas.

Jag tänkte skriva om marknadsföring. Men blev visst bländad. Kan helt kort nämna att jag kommer annonsera i månadens nummer av Språk. 66 000 läsare, enligt hemsidan. Förhoppningsvis är det några av dem som blir intresserade av Kaufmanns utvalda. Ska bli väldigt spännande att studera gensvaret med HOI:s marknadsavdelning.

20160505_182500

Nu återvänder jag till Solkyrkans mässa och tar en promenad längst skogsstigen vid stranden. Lägger in debutantporträttet som publicerats i Sommarens Böcker 2016 nedan. Låt mig veta vad ni tycker, och hur ni njuter av vårsolen. Vi hörs!

Bästa hälsningar
Karl

20160420_175708

Stockholm över dagen – marknadsmöte med HOI

Jag är uppvuxen med göteborgarens standardförakt för Stockholm – östkustens hårvaxglänsande pärla. Jag har sköljts i göttandets salta gliringar mot handväskornas huvudstad.

Men om man bortser från rulltrappor med dubbla omkörningsfiler, så är det kanske dags att jag skärper mig. En solig aprildag i Gamla stan är såpass atmosfäriskt och fylld av historik att det vattnas i själen. Motvilligt. Fan.

Gamla stan

Har varit på marknadsmöte med förlaget. Varvat strategier, tips och trix med personliga berättelser om livet i allmänhet, och skrivande i synnerhet. Tankar om att pröva sig själv och utmana det invanda. Praktik bakom den ständiga teorin om att offra trygghet för en personlig utveckling. Lätt sagt. Svårt gjort. Några nyckelord på B: Balanser. Bagage. Brännpunkter.

Utsikter mot nya heminredningscitat: ”Skriv där hjärtat är, för alternativet är inget vidare”.

Vi pratade om bakgrunden till min bok. Den började som en meditation över att försöka förstå. Annars hade det blivit en till bok där Ondskan är den eviga fienden. Och lidandet är det enda att ta med sig från övergreppen. Inget mer än att människan är människans fiende. Punkt. Resten är olyckliga sammanträffanden. Kollisioner mellan människan och det i människan som vill förinta människan.

När jag började läsa om 1900-talets människoexperiment var övergreppen svindlande. Men om man ser bortom ondska framträder ambitioner om att med hjälp av forskning kunna skapa en bättre framtid. Frågan blir istället: Är det möjligt att respektera mänskligheten om forskningen inte tar hänsyn till den enskilda människan? Svaret varierar med perspektivet. Vad som är värde blir flytande: Människovärde och Forskningsvärde.

Etiska frågeställningar man brottats med nästan så länge man kunnat fundera över värdet på ett människoliv. Sandlådefrågorna: Skulle du offra en gammal eller en ung människa, om du var tvungen att välja? Hur många ”vanliga” människor tillsammans är lika mycket värda som en Ledare? Man håller en mental järnvägsväxel, med endera alternativ på vardera spårval.

Frågor som kan verka betydelselösa i sandlådan, bränner när det finns förhoppningar om svar på viktiga frågor, och människan framför dig är den möjliga vägen till svaren. Vare sig svaren rör hur snabbt en människa kan stiga från djupdykning, utan att explodera. Hur socker och karies smular sönder tänder. Eller hur det kan vara möjligt att medicinera psykiskt sjuka …

Påsk på Älghyttan

Ute i det småländska höglandet ligger snön fortfarande i partier mellan tallarna. Vårsolen får ändå mossan att ånga från några övervuxna stubbar och stenar. Marken börjar andas. Smältvatten porlar i bäcken.  Luften fylls sakta av lukter från myllan. Fågelkvitter. Alltihop en ordlös hyllningssång till våren.

Försäljningen av förhandsexemplar har kommit igång ordentligt. Stort tack för alla gratulationer och värmande ord! Ni gör en redan uppfylld dröm till en förnyande skatt. Varje bok lämnar mig med en spänd förhoppning om att få höra era tankar och reaktioner. Och det finns förstås gott om förhandsexemplar kvar, så det är bara att höra av sig vid intresse.

Nu ska jag och Sara fira Påsk tillsammans med mina yngsta syskon, och njuta av varje andetag – egna såväl som gemenskapens, och skogens. På återseende!

Bästa hälsningar
Karl o Sara, med Burmaner